Lilla tanten med hunden. Förefaller lite förvirrad och går illa. Sliten vit kappa. Kanske 80 plus. Hunden är en liten otäck sak, är inte bra på hundraser. Hon verkar inte prata med någon och oklart exakt var hon bor. Men hon går och går. På alla möjliga och omöjliga tider. Tycker synd om henne. Tapaskungen. Kanske 56 år. Eller 54. Han står i den stora restaurangens lilla bakficka. En tapasbar som kanske tar in 10 pers vid bardisken och några på stolar utanför. Han langar tapas, pratar med alla, diskar, häller upp vin och öl. Tar betalt. Förklarar. Har aldrig sett någon snabbare. Teatraliska gester. Rösten spänner flera oktaver. Ibland lägger kan på nåt extra. Lite portvin som avslutning till gäster han gillar. Hit kommer alla. Hög som låg. Här finns läckra köttbullar. Underbart getkött. Varför äter vi inte get hemma?Och en del sallader. Bastanta. Gillar den på torsk, potatismos, apelsin och annat. Malagasallad. Det finns ryska sallader. Tonfisk i olika inläggningar. Man börjar givetvis med en ansjovis/sardell med lite bröd och oliver. Ett par glas vitt. När notan kommer är skäms man nästan för att ha fått så mycket gott för nästan ingenting.
Vespamannen. Prick klockan 8 varje morgon kommer han ut. Ser ut som det fattas honom något. Eller är det betraktarna som inte förstår. Kan vara ca 30 år. Glest, mörkt hår. Ljus hy. Lite rundlagd och kanske 1,70. Vespan startar alltid efter tre kickar. Den är Alfaromeoröd. En sådan som jag skulle vilja ha. Han har en täckjacka. Mörkblå. Kavaj under och helt okej byxor. Under sätet trycker kan in en platspåse. Lunchmackor? Som han gjort? Eller hand gamla mor. Kanske är han kamrer. Eller doktorand. Verkar skygg.
Skulle vilja ta med mig lilla tanten och vespamannen till tapaskungen. De flesta stora tankar stannar dock vid att vara stora tankar.
Jag kände en gång en man. Som samlade på människor. Jag och skulle vilja vara som han. I hans stora hus bodde kanske 10 personer. Människor som inte passade in någon annanstans. Men alla hade något som gjorde att det hela fungerade. Mannen hette Folke. Sångpedagog, antikhandklare och medium. Folke var en konstnär i köket. Två av hand systrar som också bodde där var lätt förståndshandikappade. Skall utveckla detta längre fram. Och kanske lägga till ett och annat. Denna illustra skara drev varje sommar ett pensionat.
Bo Frank
Malaga 20160401
Vespamannen. Prick klockan 8 varje morgon kommer han ut. Ser ut som det fattas honom något. Eller är det betraktarna som inte förstår. Kan vara ca 30 år. Glest, mörkt hår. Ljus hy. Lite rundlagd och kanske 1,70. Vespan startar alltid efter tre kickar. Den är Alfaromeoröd. En sådan som jag skulle vilja ha. Han har en täckjacka. Mörkblå. Kavaj under och helt okej byxor. Under sätet trycker kan in en platspåse. Lunchmackor? Som han gjort? Eller hand gamla mor. Kanske är han kamrer. Eller doktorand. Verkar skygg.
Skulle vilja ta med mig lilla tanten och vespamannen till tapaskungen. De flesta stora tankar stannar dock vid att vara stora tankar.
Jag kände en gång en man. Som samlade på människor. Jag och skulle vilja vara som han. I hans stora hus bodde kanske 10 personer. Människor som inte passade in någon annanstans. Men alla hade något som gjorde att det hela fungerade. Mannen hette Folke. Sångpedagog, antikhandklare och medium. Folke var en konstnär i köket. Två av hand systrar som också bodde där var lätt förståndshandikappade. Skall utveckla detta längre fram. Och kanske lägga till ett och annat. Denna illustra skara drev varje sommar ett pensionat.
Bo Frank
Malaga 20160401