Långhelg i ett Malmö som jag motvilligt börjar ta in på ett positivt sätt. Med bara trevliga människor som umgänge. Den fina Folkets parken är väl lite av Tyrolen med beröringspunkter. Såg en mycket tilltalande flerdimensionell utställning om vår favorit Frida Kahlo. Lidandet personifierad, men ögonblick av lycka. Blev djupt tagen. Har ju besökt hennes olika hem i Mexico City.
Tolv tenorer på Malmö live var en upplevelse. Från Verdi till The Queen. Frågan är om inte Bohemian Rhapsody är av världens bästa musikstycken.
På stadsteatern och såg en mycket annorlunda pjäs. Flickan från landet i norr. En föreställning med musik av den tidiga Bob Dylan, nyöversatta texer av Mikaelk Wiehe. Var nöjd. Mycket nöjd.
Jo det finns större utbud i Malmö. Börjar bli gamma. En ung man med arabiskt utseende reste sig för att ge mig plats på bussen. Inte helt övertygad om att en "svensk" kille hade gjort samma sak. Fördomarnas nytta är dock evolutionär. Sund skepsis till det nya innan med vet om det är bra eller inte.
Frida. I ett av otaliga självporträtt.
Begriper inte hur det gick till. Hamnade på förtsa raden i denna stora arena.
Dylan och jag.
