Har under mitt liv träffat tusentals politiker på olika nivåer i vårt land och i världen. Jag säger att flertalet, inte fler, drivs av ett engagemang för ett bättre samhälle och för att dra sitt strå till stacken. För att göra skillnad för människor utifrån sin övertygelse. De jag alltid haft minst fördragsamhet med är de som framställer sig som bärare av en högre moral och etik. Och de finns oftast inom ideoligiska partier. Och tar sig fram lite hur som helst.
Är inte själv bärare av högre moral och etik än genomsnittssvensken. Och min brist på inställsamhet har väl gjort att jag inte sökt att nå över min förmåga i karriär. Och gillar inte mig själv för att inte säga hur jag upplever hur det är. Inom politiken. Som om jag fortfarande var en som skall representera alla i Växjö.
Det kanske kommer. Men goda människor finns i ALLA partier i riksdagen. Och i region och kommunen.
Dock, en av de jag är mest besviken på denna vecka är Magdalena Andersson som sätter sin väljarbas över det moraliskt försvarbara. Hoppsan, nu blev jag moralist. Så gick jag in i min egen fälla? Nej, jag kallar det analys över samhällsutvecklingens påverkan på polisk hänsyn framöver. Längtar nästan tillbaka till den tiden då man kunde se telefonkatalogens namn och titlar för att se hur det skall gå i valet. Till den tiden då s var för det svenska folkhemmet.
Bo Frank
20231117