Det är ju den tiden på året framför andra. Hörde en medelålders person på radio idag, i den s k intellektuella klassen. Som aldrig sett en död människa. Hur är detta möjligt? Har nog sett kanske tio personer. Och varit närvarande när fyra personer andats sitt sista andetag.
Skall inte säga att jag vuxit upp med döden. Men den har legat på lur. Kommer ihåg när jag var fem eller sex år och gömde mig bakom en soffa. För att undkomma döden. Sett äldre släktingar blivit hämtade med ambulans efter stroke. Och på den tiden var det döden.
Förläst mig på de s k klassiska arbetareförfattarna. Där var döden alltid med. Och de var de bästa författarna som vårt land har haft. Självbildade. Förnekar inte bibliotekens eller arbetarrörelsens roll i den svenska modellens framväxt. Vår kultur kapades dock av självutnämnda vänsterdemoner som inte sett en smedslägga mer än på vykort. Inte ens det. På 70-talet. De kommer fortfarande undan eftersom merparten av den nuvarande kultureliten bor på Södermalm.... Släpper det innan jag går överstyr.
Min död. Var 10 år. Bodde i ett hus på somrarna med drösvis med fototidningar som skildrade omkomna efter atombomberna i Japan. Barn, vuxna, kremerade. Spöklikt vita. Men att anden flytt. Det var uppenbart. Även för en 10-åring.
Idag. En död hamster. Katastrof. Får samma barn se sin farmor död, eller "skyddas" barnet ifrån det? Vi devalverar människovärdet genom att upphöja djúren till samma status som människan.
Döden är i Ulkraina, Israel och Palestina. Men kommer närmre i och med att svenka barnsoldater kan skjuta fel. Hade arbetarförfattarna funnits idag hade inte Sverige hamnat i denna mångkulturella åsiktsdiktatur. Som ber vanligt folk hålla käften och rösta på sd i smyg.
Min död. Tillbaka. Rädd. Ja. Kan påverka? Äta mindre kött, goda ostar och rött vin. Inte köra bil i mörker.
Återvänder till Pär Lagerkvist. Och till Det sjunde inseglet. Antonius Block spelar schack mot döden.
Men vänta lite. Kan jag inte få lite respit? Ungefär så.
Besöker denna otillgängliga stenstrand måna gånger om året. Nedanför Hovs hallar. Mellan Torekov och Båstad.
Det gäller att klara mina tankekedja.
Min bästa dödenskiva, album. Brainwashed av George Harrison. Finns på nätet. GH en djupt andlig person.
Nå. Får sluta i dur.
Idag på Vandalorum. Och god lunch.
Inser problemen. Men visst borde Växö simhall kunna bli det nytt konstmuseum? Att få tänka är OK. Men att lägga ett sådant förslag för någon politiker i regionen eller kommunen oavsett parti är inte lätt.
Det är inte döden som lurar. Men insikten om att man vinner inte röster på sådant.
Så hustrun på bild. Från idag.
Synd att mina föräldrar valde minnelund på Skogslyckan. Var dock på mormors grav i Tävelsås idag. Med krans.
Har inte bestämt mig för hur jag vill ha det. Hustrun och jag resonerar. Vem kommer ihåg en gravplats om 50 år och tvinga ev sörjande dit. Och det slutar väl som vanligt när jag viker ner mig/vikt ner mig. Det enda jag får som jag vill. Att bestämma de få som skall tvingas sörja vid själva begravningen. Och det är få. Och de få låtar som skall spelas. Blir väl åtminstone en Lennon, Strawberry fields och McCartney, Long and winding road. Kanske Taube Änglamark. Det är väl den jag vill besöka. Men har haft lyckan att besöka ett antal i alla världsdelar.
Bo Frank
20231030