Har haft en rätt lång period av håglöshet. Tvingat mig till att göra de mest minimala måsten. Inser att felet är mitt eget. Håller på att ställa om livet. Har aldrig sagt nej till någon form av framträdande och försökt vara alla till lags - i alla fall med min tid. Nu drar jag ner till att sköta de ganska enkla politiska uppdrag jag anförtrotts. Men kommer att göra det väl. Och alla mina måsten är inte längre måsten. Livet blir inte lättare av att Norrdegren&Epstein läggs ner. En tung drog varje dag med stor livsglädje när begåvat folk samtalar om det mesta i livet.
Ett under att min hustru står ut med mig. Sitter nu i vårt retreat. Snöklädda vidder och mörka hus med snöklädda tak. Och Kullens fyr, en pålitlig vän som alltid finns, som hälsar genom att skicka sina blinklingar.
Bach alla cellosviter genomlyssnade.
Ofta lutfisk.
Skall ta mig an Tritonus igen. Det får ta kanske 40 timmar om jag skall slå lite på alla musikaliska referenser.
Idag, ännu en gång till stenstranden nedanför Hovs Hallar, om det går. Och hoppas slippa inleda schackspel med Bengt Ekerot. För, tänker nämligen ta mig till Bergmanveckan på Fårö igen. Hustrun har givit medgivande till att åka med. I alla fall några dagar.
13 december. Mitt sista möte med Fullmäktige i Växjö i det s k presidiet. Det går minst lika bra utan mig. Ofattbart, men så är det.
Bo Frank
20221208